cogito

För närvarande ersätts Krönikan av Veckans Cogito. Läs gärna gamla krönikor av Cogitos styrelse och inbjudna krönikörer här nedan. Veckans Cogito publiceras på startsidan.

Överallt, precis överallt, känner människor redan av att klimatet redan har förändrats - bostadskooperativet i Paraguay, liksom bonden i Zimbabwe och läkaren i Nairobi. Regnen kommer inte som de brukar. De vet inte längre när de ska odla och vad som ger en bra skörd. Ett distrikt kan ha översvämningar samtidigt som det intill har torka. Vattnet är allas stora bekymmer. Erosion och avskogning försvårar den redan ansträngda försörjningsekvationen för en ökande befolkning. Det skriver Hanna Wetterstrand, styrelseledamot i Cogito och nyligen hemkommen efter nio månaders rundresa i Afrika och Latinamerika för Vi-skogens räkning. Vid hemkomsten blev hon paff av att alla plötsligt pratade klimat- och miljöfrågor.
Läs hela krönikan här.

Cogitos Vetenskapliga Råd samlas en dag under temat Hållbarhet och Demokrati. Briljanta inledare, stimulerande frågor och skärpande motinlägg – ett tankearbete på hög nivå….

Det skriver Lotta Hedström, styrelseledamot i Cogito, från mötet med Cogitos vetenskapliga råd i februari under rubriken “Demokrati+Hållbar utveckling= osant?” Det som bäst fastnade i hennes minne var resonemangen runt termen legitimitet - ett resonemang som till exempel har relevans för hanteringen av så kallade papperslösa i Sverige.
Läs hela krönikan här

Numera hålls möten till Härnösands fullmäktige i olika lokaler runt om i Härnösand, inte i rådhuset. Anledningen till detta är att rådhuset inte är tillgängligt. Fullmäktigemöten flyttades till andra lokaler efter min insändare den 24 april 2007 som jag fick publicerad i Tidningen Ångermanland. Jag blev arg, minst sagt. Arg var jag, för att kunna delta på fullmäktigemöten som ersättare behövde jag bli buren upp till en trapphiss. Arg, för att jag fick utsätta mig själv för en fara och mina assistenter för svåra lyft och därmed en dålig arbetsmiljö. I insändaren uppmanade jag alla fullmäktigeledamöter att komma till möten på samma sätt som jag, att bli lyft från en rullstol och sedan sitta ostabilt på trapphissen upp och ner för de branta trapporna. Det skriver Jamie Bolling, doktorand i handikappvetenskap.

Läs hela krönikan här!

“Dagens industrisamhälle, elsystem, transporter och industrier bygger på förbränning av fossila bränslen som leder till koldioxidutsläpp. Jag ser likheter med debatten om slaveriet.” Det skriver professor Christian Azar som läst den fascinerande berättelsen om kampen mot slaveriet:
I mitten av 1700-talet var England den ledande slavhandelsnationen. Sockret var en av de viktigaste varorna, den tidens olja. Värdet av Englands import från sin sockerö Jamaica var fem gånger större än värdet av all import från de tretton kolonierna som senare blev USA. Slavhandlare och plantageägare gjorde stora pengar, liksom underleverantörer och då tänker jag inte bara på skeppsbyggare och varvsindustrin, utan även producenter av fotbojor, handbojor, tumskruvar och speculum oris, ett kirurgiskt instrument som användes för att bända upp munnarna på slavar som försökte begå självmord på slavskeppen genom att vägra äta. De stora europeiska civilisationerna skeppade totalt mer än 10 miljoner slavar över Atlanten. Kolonialisterna levde gott, medan slavarna dog av utmattning på fälten, och då nyinskeppade slavar från Afrika var så billiga behövde man inte ens bry sig om att hålla dem vid liv.
Läs hela krönikan här 

På Bali samlades 15 000 människor från hela världen för att diskutera ett globalt problem. Med lite fågelperspektiv, kan jag konstatera följande: att efter Bali måste det komma något radikalt annorlunda. Övriga slutsatser är i korthet följande: För det första att USA återigen markerade sin globala geopolitiska maktställning. Och för det andra att det numera finns en global medvetenhet om att vi har ett gemensamt , och vetenskapligt fastställt, problem att hantera. Det skriver Lari Pitkä-Kangas, styrelseledamot i Cogito och nyss hemkommen från Bali-mötet.
Läs hela krönikan här

Storindustrisamhället ligger för döden och den faktor som mest tydligt i dag bringar dödsbudet är klimatfrågan. Även energibristen och hoten mot den biologiska mångfalden visar att vi levt över våra tillgångar och missbrukat Jordens resurser. Men många av oss vill inte lyssna på så dystra besked utan kunna få fortsätta vår bekymmerslösa tillväxttillvaro. Våra samhällen, vår politik och vår ekonomi bygger på drömmen om en obruten tillväxt och tillväxtkritikerna har vi samfällt avfärdat med att de vill ha stampade jordgolv och gräva med träspadar. Det är minsann inte tillväxten i sig det är fel på utan möjligen grunden för dess uppkomst. Fattigdomsbekämpning och även en effektiv miljövård förutsätter tillväxt. Har vi sagt. Det skriver Martin Nilsson, koordinator på Cogito, i veckans lätt raljerande krönika.
Läs hela krönikan här

I Sverige har byte av drivmedel (läs etanol) kommit att bli ett alibi för att inte göra något åt den törstiga fordonsparken. Så gott som alla styrmedel och subventioner är inriktade på detta trots att det inte är en långsiktigt hållbar åtgärd. Det skriver Per Kågeson, trafikforskare och debattör. Han menar att det nu är bråttom att Sverige ansluter sig till EU-kommissionens förslag om att nya bilar (oavsett drivmedel) inte ska få släppa ut mer än 130 gram i genomsnitt år 2012.

Läs hela krönikan här
 

“Hur viktig klimatförändringen än är som samhällsfråga gagnar det knappast saken när vi tror att klimatfrågan kan hanteras som ett isolerat problem. När regeringen minskar satsningarna på naturvården med hänvisning till att man vill prioritera klimatet visar det i själva verket hur lite man har förstått av miljökrisen. När vi borde föra en bred diskussion om hur vi skapar ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle fastnar vi istället i CO2-punktlistor. Detta skapar en enögdhet. Det blockerar framväxten av de breda sociala visioner som skulle kunna bära fram en radikal samhällsförändring.” Det skriver Björn Forsberg, miljöforskare och författare till nyutkomna boken Tillväxtens Sista Dagar [Cogito och Ruin]. 
Läs hela krönikan här

Under de senaste åren har vi i Sverige även presenterats ett flertal tekniska lösningar på brottsproblemet; Hemlig rumsavlyssning, s.k. buggning, lagring av mobil- och datatrafiken samt förslaget att låta FRA tappa alla telefonsamtal, fax, sms och e-post. Det sistnämnda ställer alla vedertagna rättssäkerhetskrav på ända då det handlar om en generell massavlyssning utan föregående prövning av domstol eller annan kontrollinstans.”

Det skriver Janne Flyghed, professor i kriminologi och prefekt vid Stockholms universitet i veckans krönika. Han menar att god brottsbekämpning inte främst är en fråga om teknik.
Läs hela krönikan här

Kinas starka önskan att göra Olympiaden till en både sportslig och PR-mässig succé skall förstås utnyttjas. Det mesta talar för att Kinas enpartiregim under året fram till Olympiaden kommer att vara hyperkänslig för kritik och beredd att gå med på betydligt mer av eftergifter än vanligt, både när det gäller miljö och mänskliga rättigheter. 

Det skriver Per Gahrton, ordförande i EU-parlamentets Kina-delegation 1997-2002, nyss hemkommen från en Kina-resa i den senaste krönikan.
Läs hela krönikan här
 

Lika populärt som det var för några år sedan att kalla sig feminist är det i dag att kalla sig miljövän, eller ”klimatsmart”. I Sverige har vi visserligen ett grönt parti (dock är det många klick på hemsidan innan man hittar till klimatavdelningen) och organisationer som Svenska Naturskyddsföreningen. Men varför radikaliseras de inte nu? Det skriver Shora Esmailian, journalist som deltog i brittiska The Camp For Climate Action. Hon ser de så kallade Asfaltsdjungelns indianers pyspunkeaktioner mot stadsjeepar som ett gott tecken på hur klimataktivismen nu börjar vakna i Sverige.

Läs hela krönikan här

De fattiga i Afrika är fattiga för att de inte har några pengar, inte för att de är dumma eller lata. För att lindra den förfärliga malande fattigdomen ger vi i de rika länderna mer än 30 miljarder dollar varje år till länderna i Afrika söder om Sahara. Det motsvarar omkring 40 dollar per person och år, men mycket lite av detta når i praktiken fattiga människor.
Det skriver Dr Joseph Hanlon skribent I biståndsfrågor och universitetslektor vid Open University, Milton Keynes, England. Joe Hanlon menar att det på alla vis vore bättre att ge pengarna direkt tillde fattiga - utan mellanhänder.
Läs hela krönikan här

Hyckleriet i miljöfrågan är enormt från dem som borde veta bättre, menar Lennart Fernström, VD för Fria Tidningar: “… Världsnaturfonden är långt ifrån ensam bland miljöorganisationerna att skönmåla lösningarna. Att vara miljömedveten ska vara hippt, inte jobbigt. Därför vågar ingen ta upp frågor som kräver ändrad livsstil. Ingen säger till exempel att vi måste sluta äta kött, trots att uppfödningen av djur står för 18 procent av växthusgaserna.

Läs hela krönikan här
Anna-Klara Müntzing, socionom och författare till boken Friårstankar, skriver i veckans krönika: “Låt oss ta tillbaka friåret så snart det går. Det handlar i grunden om ett klokt sätt att fördela arbete som samhället har råd med, och om det hade funnits något “nöjdhetsindex” i samhället skulle det ha höjts genom friåret. Det är helt klart så att Sverige måste ha tid att vänja sig vid idén, men på sikt kan förhoppningsvis människor ur fler politiska läger se potentialen. Med alla sina dimensioner gör det oss rikare.”
Läs hela krönikan här
 

Bengt Söderberg, arkitekt och författare, skriver i veckans krönika att: “Den andra kampen har just börjat. Den handlar om den ekonomiska tillväxten och dess inverkan på miljö och klimat. Sakfrågan är tämligen enkel. Ekonomisk tillväxt innebär ökad produktion och konsumtion av varor och tjänster och detta i sin tur medför ökad belastning på våra naturresurser. Men, i likhet med den första kampen finns starka krafter som motsätter sig detta samband. Dessa krafter representeras främst av politiker och näringsliv. Fredrik Reinfeldt och Stefan Fölster har till exempel båda hävdat att vi behöver ekonomisk tillväxt för att kunna möta klimathotet.”
Läs hela krönikan här

Mikael Odhage, legitimerad psykolog, skriver om skolpolitik i veckans krönika: “Svenska skolbarn har skolplikt. Att gå i skolan är alltså inte bara en rättighet - det är en skyldighet. Detta i sig motverkar målet att fostra till ansvariga individer. En skyldighet bör alltid vara kopplad till en konsekvens av brytande mot skyldigheten. Vad man annars lär sig är att den som tagit ansvaret (ifrån mig) inte bryr sig om mig. Det leder alltså mot ökad alienation - som också motverkar ansvarskännande. Barn under 15 år är inte straffmyndiga. Det är ett uttryck för att vi inte vill straffa barn. Det är bra. Men då bör vi inte heller göra dem skyldiga.”
Läs hela krönikan här

Ewa Larsson, ordförande för Gröna kvinnor och f d riksdagsledamot för Miljöpartiet, skriver i veckans krönika: “På buss 2 från Kungsträdgården i Stockholm tilltalas jag av en kortväxt korpulent man. Han säger att jag ser ut som en syriansk munk. Det är min kroppshållning, mina vita byxor och uppfällda kapuschongen när jag står i blåsten och väntan på bussen, som ger honom associationen. Mannen visar sig vara assyrier. Han berättar att han ska resa tillbaka på besök, efter 60 år i Sverige. I sina tankar var han redan där och jag blev en del av dem, av tankarna. Varför en munk och inte en nunna? Att kalla mig för nunna hade varit en förolämpning säger han, nunnor är inget värda.”
Läs hela krönikan här

Hanna Wetterstrand, ledamot för Cogito, skriver om klimateffekten på andra sidan jorden: “Jag är Costa Rica. Under en veckas tid har det varit elransonering med elavbrott halva och ibland hela dagar. Det har regnat för lite i vattenkraftverkens pooler. På fredagen läser jag att de också måste sätta in vattenransonering. Costa Rica är känt för sin starka miljöpolitik. 26 procent av landets yta är skyddad i naturreservat, och regeringen har gjort en fond av skattebetalarnas pengar från vilken organisationer får söka för olika typer av miljöinsatser. Trots detta rapporter nyheterna om att Costa Rica har fler utrotningshotade arter än många andra länder. Precis som i Sverige många olika grodsorter. Känsliga djur. Kvacksnyft.”
Läs hela krönikan här

Johan Hedrén, styrelseledamot för Cogito, skriver om Sveriges första slow-city i veckans krönika: “Falköping har som första svenska kommun beslutat om att ansöka om medlemskap i det internationella nätverk för det goda livet som går under beteckningen cittaslow. Det lite underliga namnet kombinerar italienskans ord för stad med den laddning som slow har fått genom slow food-rörelsen. I det stora hela är syftet att, som det heter, ta vara på de nära värdena, lugna ner tempot och ge tid för eftertanke och reflektion.”
Läs hela krönikan här

Stefan Fölster, chefsekonom på Svenskt Näringsliv, skriver om den nya miljötekniken i veckans krönika: “Först de senaste fem åren har hotbilden kring växthuseffekten klarnat. Redan har en uppsjö av nya tekniska lösningar drivits fram, hjälpt av höga oljepriser och utsläppsskatter. Den erkände miljökämpen Amory Lovins vid Rocky Mountain Institute driver en stenhård kampanj för att slopa USA:s oljeberoende. Han hävdar att det mesta är redan på väg att hända av rent affärsmässiga skäl. Alla stora biltillverkare har konceptbilar delvis av kompositmaterial som väger hälften och som drivs av en bränslecell. Enligt Lovins kommer införandet av dessa bilar så småningom att spara lika mycket olja som OPEC idag exporterar.”
Läs hela krönikan här

Anna Telestam, koordinator för Cogito, skriver i veckans krönika: “Jag besöker regeringens klimatseminarium som hålls på exklusiva Grand hotell den 7 mars, dagen innan internationella kvinnodagen. Klimatförändringarna: Nuläget och vägen framåt är titeln för dagen, som gör gällande att den nya moderatledda regeringen numera erkänner att vi måste agera. Trots moderata uttalanden innan valet om att “miljö inte är en prioriterad fråga” är den nu lika het som hos miljörörelsen. Man undrar när högerns tankesmedja Timbro ska göra samma pudel. Så sent som 5 maj 2006 ordnade de ett seminarium (då Cecilia Stegö Chiló var vd) där klimatförändringarna kraftigt ifrågasattes.”
Läs hela krönikan här

Lotta Hedström, styrelseledamot för Cogito, skriver om det mänsklige klimatet i veckans krönika: “Jag märker hur mina tankar allt oftare under de fem månader som klimatbudskapet funnits på mediernas löpsedlar och rubriker, formar sig runt det Mänskliga klimatet. Vad vi gör med varandra? Vad sprider jag runt min egen person, mer än materia och diverse växthusgaser? Jo, mental energi. I ett sällskap, i ett rum, i min familj, i grannskapet, på avdelningen på jobbet, i kassakön. Vibrationer som är positivt klimatförhöjande eller energisänkande. Kanske neutrala.”
Läs hela krönikan här

Hanna Wetterstrand, ledamot för Cogito, skriver om Afrika och World Social Forum i veckans krönika: “På min rundresa intill Victoriasjön slår klimatförändringarnas följder mig bokstavligen rakt i ansiktet. På ett ställe möts vi av efterdyningarna av den sista tidens översvämningar som tvingat mängder av familjer på flykt från sina hem. Några månader innan utlyste man katastroflarm på grund av torka… Jag ser ut över sjön och som tycks täckt av små öar, men det är vattenhyacinten som åter inkräktat på den sjunkande vattenmängden. Min näst sista dag drabbas grannstaden av en cyklon som förstör hus för hundratals människor.”
Läs hela krönikan här

Daniel Kärrman, frilansskribent och socialarbetare, skriver om biogas i veckans krönika: “Jag kör gasbil. Och hör och häpna; det funkar alldeles utmärkt. Ja, alldeles förträffligt bra. Jag har gasbilen som tjänstefordon. Faktum är att den här bilen är det andra tjänstefordon jag har haft som drivs av gas. Den första bilen var det lite strul med men nummer två fungerar helt utan anmärkning. Bilentusiast som jag är var jag lite orolig att motorn skulle vara slö av gasdrift. Ungefär som gamla tiders dieselbilar. Men mina farhågor kom på skam.”
Läs hela krönikan här

Arkiv
2006

Hanna Wetterstrand, ledamot för Cogito, skriver i veckans krönika: “Det är inte utan ett leende som jag (som så många andra) konstaterar hur allt och alla riktar ljuset mot de globala klimatförändringarna. Kvällstidningar, Sveriges Television, gratistidningar, DN, SvD, The Economist. Listan kan göras lång. Priset togs nog när jag häromdagen tom. kunde läsa om det i Nemi, DN:s strip. Samtidigt som jag förundras över att detta inte skett tidigare går jag och undrar när “bakslaget” skall komma. Är det en fluga som kommer att dö så snart något annat blir lite mer spännande?”
Läs hela krönikan här

Per Gahrton, ordförande för Cogito, skriver om synen på klimatfrågan i veckans krönika: “Sveriges nationalhistoriker Herman Lindquist tror inte på ”klimattjafset” meddelar han i Aftonbladet (14/11), brutalt inklämd mellan några av tidningens kompromisslösa kampanjsidor för krafttag mot klimatförändringen. Som historiker vet han ju att man kunde odla vinrankor i Mälardalen på bronsåldern. Samtidigt vet vartenda skolbarn att det var svinkalla vintrar under ”lilla istiden” som gjorde det möjligt för Karl X Gustaf att erövra Skåne, Halland och Blekinge i mitten av 1600-talet. Temperaturen går upp och ned. Oberoende av mänsklig inverkan.”
Läs hela inlägget här

Kenneth Hermele, ekonom vid Forum Syds enhet för globala utvecklingsfrågor, skriver om yrvakna ekonomer i veckans krönika: “Det är alltså dags att välkomna ekonomer till den stora skara av naturvetare som länge insett att en minskning med 70-80 procent av klimatgaserna är nödvändig. Det började för några månader sedan i The Economist med ett temanummer, The Heat is On, där man för första gången erkände klimatförändringarna och växthuseffekten. Det var en viktig markering: The Economist hade tidigare öppnat sina sidor för Björn Lomborg och en strid ström av artiklar som nedvärderade faran av klimatgaser. Och i tyska Die Zeit hamnar de flitiga miljöartiklarna nu på ekonomisidorna, inte i vetenskapsdelen.”
Läs hela krönikan här

Helene Ahlborg, humanekologistuderande, skriver om ekofeminism i veckans krönika: “Jag hade aldrig tidigare upplevt dammet lyfta så plötsligt från hjärnans dunkla vrår. När det handlade om ismer blev jag mest trött och kände då som nu hur sövande inverkan de har på tanken. Men det var före ekofeminismen gjorde sitt intåg i mitt liv. Det var när jag på kursen i humanekologi läste Mary Mellors bok Feminism and Ecology (från 1997) som något hände med mig. I samma veva hörde jag talas om Vandana Shivas kamp för böndernas rättigheter i Indien, om nobelpristagaren Wangari Maathai och hennes trädplanterande kvinnorörelse Green Belt Movement. De kunskaper jag fick av dem gjorde det lättare att andas, samband jag anat men inte sett blev tydliga.”
Läs hela krönikan här

Daniel Kärrman, frilansskribent och socialarbetare, skriver om valet i veckans krönika: “Så gick ännu ett val förbi. Efter över ett decennium med den “rödgröna röran” är det nu dags för regeringsskifte. Så här lite i efterhand går det att konstatera att miljön inte blev den stora valfrågan den här gången heller. Trots alla larmrapporter om växthuseffekten och döende hav, hamnade miljöfrågorna i skymundan. I bakvatten. Ska det behövas döda sälar för att miljöfrågorna ska hamna i fokus?”
Läs hela krönikan här

Mikael Odhage, legitimerad psykolog, skriver i veckans krönika: “Vi gröna tror på människans ansvarighet. Och vår moder jord behöver att människan tar sitt ansvar bättre än idag. Det är en långsiktig överlevnadsfråga att varje kommande generation blir bättre än varje föregående i förmåga att ta ansvar. För att kunna ta steg åt rätt håll måste vi veta hur stigen ser ut som vi behöver gå. Den handlar om hur vuxnas förhållningssätt till barn och lednings förhållningssätt till underordnade påverkar individers och samhällens ansvarsutveckling.”
Läs hela krönikan här

Susanna Elfors, doktor i infrastruktur och samhällsplanering vid KTH, skriver i veckans krönika om hur man kan förhindra resursslöseri i ett modernt bostadsområde: “Ett bostadsområde använder till exempel vatten, energi och varor från andra regioner, länder och till och med kontinenter. De som förvaltar och nyttjar resursen är med andra ord inte samma grupp. För att kunna hushålla krävs kunskap om resursen både av dem som förvaltar och nyttjar den. Det krävs också kontroll och sanktioner. Idag kan till exempel sopor ofta slängas hur som helst och varmvatten kan slösas med utan påföljder. Även tillit och demokratiska system krävs, något som många bostadsområden saknar idag. Den inom snar framtid nödvändiga förnyelsen av miljonprogrammen är ett tillfälle att fundera över detta.”
Läs hela krönikan här

Anna Telestam, koordinator för Cogito, skriver om filmen The Planet i veckans krönika: “Många gånger har vi hört att “om alla levde som vi i västvärlden skulle det behövas tre jordklot”. Men detta stämmer inte längre. Nu behövs hisnande fem jordklot för att tillfredsställa en växande befolknings ökande konsumtion. SVT-dokumentären “The Planet”, som har premiär på biograferna 1 september, visar skrämmande tydligt de sanningar vi helst inte vill veta av. Hur många visste till exempel att västvärlden dumpar 2 500 ton teknikskrot i Nigeria varje månad? Eller att uppskattningar säger att år 2010 kommer ca 50 miljoner människor vara klimatflyktingar?”
Läs hela krönikan här

Ulf Söderström, ledamot för Cogito, skriver om samhälls- och maktanalytikern John Kenneth Galbraith i veckans krönika: “Det är ingen slump att Birger Schlaug i sin bok “Miljön, makten och friheten” låter sitt maktanalytiska kapitel utgå från Galbraiths bok “Maktens anatomi”. Om man som grön är kritisk till både den marxistiska idén om klasserna som politiskt och ekonomiskt subjekt och nyliberalismens tro på laissez-faire som ett självspelande piano som automatiskt tar mänskligheten mot en ljusnande framtid så måste man ha en idé om hur makten i sig fungerar. Det är ett sådant intellektuellt verktyg som Galbraith erbjuder.”
Läs hela krönikan här

Birger Schlaug, tidigare språkrör för miljöpartiet och numera fristående samhällsdebattör, skriver om miljön som en icke prioriterad fråga i veckans krönika: “Ibland blir man jävligt förvånad. Som t ex när Fredrik Reinfeldt har modet att torgföra att miljön inte är en prioriterad fråga. Eftersom miljöengagemang “från början” varit något som hörde hemma på den konservativa högersidan så har man ju kunnat hoppas att “de nya moderaterna” också i denna fråga skulle gå tillbaka till de konservativa rötter där en gång Svenska Naturskyddsföreningen, Hälsofrämjandet och andra hämtade sin näring. Det var faktiskt delar av högern som spjärnade emot när vänstern såg bolmande skorstenar, pyrande avgasrör och stinkande vattendrag som tecken på politisk framgång.”
Läs hela krönikan här

Susanna Elfors, grundare till ekoguiden Asfaltsblomman, skriver i en krönika inför evenemanget “Stockholm goes organic” den 31 maj: “Miljörörelsen har bestått av många INTEN och NEJ. Nej tack till kärnkraft och nej till Öresundsbron. Den som värnar om miljön är lämpligtvis en pedant som gillar att dammsuga bakom kylskåpet och diska alla förpackningar minutiöst, men när man tar bilen till källsorteringsstationen är det lätt att tappa både lusten och de stora perspektiven. Men så behöver det inte vara. Det kan vara lustfyllt och inspirerande att leva ekologiskt och med hänsyn till alla de människor producerar våra kläder och saker.”
Läs hela krönikan här

Kenneth Hermele, ekonom på Forum Syds enhet för Globala frågor, skriver i veckans krönika: “Två goda ting är varandras fiender: rättvisa och global hållbarhet. Som jag ser det är de oförenliga målsättningar, vi kan få endera men inte bägge. Hållbar utveckling kräver att vi i nord minskar vår miljöbelastning till sådana nivåer att de ekologiska systemen kan överleva. Ingenting tyder idag på att vi är beredda att göra det, titta bara på svårigheterna att få en minimal minskning av växthusgaserna till stånd.”
Läs hela krönikan här

Lotta Hedström, styrelseledamot för Cogito, skriver om vikten av att föra dialog med Hamas i veckans krönika: “Med Kina, som i statens namn utför troligen denna planets värsta och pågående brott mot allt vad mänskliga rättigheter innebär, vill man däremot föra dialog. Så Kina får vara med. Israel vill man ha med. Iran får inte vara med. Och Palestina får definitivt inte vara med.”
Läs hela krönikan här

Christer Sanne, styrelseledamot för Cogito, funderar över samhällets effektivitet i veckans krönika: “I effektivitetens namn hyllar vi gärna konkurrens, som i marknadsekonomin. Ekonomer jämför marknadsekonomin med den hånade ”command-and-control”-ekonomin i de gamla öststaterna. Alla vet att den ledde till både stagnation och miljöförstörelse. Men hur smart är vårt system? Har vi kastat ut det berömda barnet med badvattnet i dagens Sverige?”
Läs hela krönikan här

Cogitos styrelseledamot Helena Tagesson har besökt Polen och funderar i veckans krönika över EU:s framtid: “Vi har velat undvika det alltför bekanta skyttegravskriget mellan ja och nej, med resultatet att vi också tappat bort frågorna om hur och varför europeisk integration skulle kunna bli en bra idé – brännande frågor här i Polen, där konsumismen breder ut sig, och där den historiska bristen på rättvisa och möjligheter ligger som en våt filt över alla försök till samtal mellan mig, från välmående Sverige, och det nya Polens medborgare om materialism, resursslöseri eller växthuseffekt…”
Läs hela krönikan här

Cogitos styrelseledamot och forskare vid Linköpings universitet, Johan Hedrén, skriver i veckans krönika: “Alla har vi våra hjärtefrågor, och en av mina handlar om kritik. Jag har ägnat mig en hel del åt detta i mitt jobb som forskare och lärare, och då också ofta mött de både positiva och negativa attityder som detta ord framkallar. Somliga omhuldar kritiken och ser den i allt väsentligt som både konstruktiv och nödvändig, under förutsättning, förstås, att den bedrivs på ett sunt sätt, medan andra snarare förknippar den med obehag och destruktivitet.”
Läs hela krönikan här

“Paradigmskifte. Smaka på ordet. Visst är det fint? Människor som kollektivt bryter gamla tankemönster och ser nya samband och sanningar. Byter världsbild. Jag tror att vi lever mitt i ett paradigmskifte, fast vi inte riktigt ser det.” Detta skriver Cogitos koordinator Anna Telestam i veckans krönika.
Läs hela krönikan här

Per Gahrton, ordförande för Cogito, skriver om valet i Palestina i veckans krönika: De som nu ropar på indragna bidrag till Palestina tycks inte begripa vilken eld de leker med. De senaste dagarnas reaktioner mot den danska tidningen Jyllands-Postens nidbilder av Mohammed borde vara en varningssignal. Om man inte begriper att Palestinas befolkning är världens mest förtryckta och trakasserade och besvikna, begriper man inte mycket.
Läs hela krönikan här

Markus Larsson, lärare och doktorand i ekologisk ekonomi, skriver om disciplinens uppkomst och grundare i veckans krönika: Costanzas synsätt återfinns även hos organisationen New Economics Foundation (NEF) som presenterar tankeväckande statistik från Storbritannien. Parallellt med de senaste årtiondenas ekonomiska tillväxt har skilsmässofrekvensen och ungdomsbrottsligheten ökat. Var fjärde förvärvsarbetande man arbetar över femtio timmar i veckan samtidigt som antalet hushåll utan fast inkomst har tredubblats sedan 1975.
Läs hela krönikan här

Lotta Hedström, styrelseledamot för Cogito, skriver i årets första krönika: Rätt som det är har t ex en efterlängtad internationell brottmålsdomstol sett dagens ljus, trots de ihärdiga amerikanska försöken att skjuta den i sank. Och Saddam står inför rätta, Milosevic kom inför rätta! Hyfsade om än stapplande, val hålls i Afghanistan och i Irak. Tio års förtvivlad grön agitation för andra bränslen än de klimathotande fossila gav äntligen genomslag 2005, och miljöbilarna hittade fram till kunderna och etanolfabrikerna fick statlig välsignelse.
Läs hela krönikan här

2005

Hanna Wetterstrand, styrelseledamot för Cogito, skriver i årets sista krönika: Glänsande, glittrande röd juldekoration bländar mig medan upplysta skyltar talar till mig med orden ”Save money!”, ”Buy two, get one for free” och ”Buy it – you are worth it!”. Arlandas tax-free vimlar av dessa drivor av prylar: parfymflaskor i tusentals, mp3spelare, chokladaskar, slipsar och kristallskålar. Det skakar om mig. Av allt det jag ser omkring mig är möjligen två procent något för människan nödvändigt för överlevnad.
Läs hela krönikan här

Annika Laurén, vd för Ekobanken, skriver om pengar och kapitalmarknaden i veckans krönika: “Där kan vi också tänka på vad pengarna gör, medan de väntar på att bli förbrukade. De ligger inte stilla i något bankvalv eller i någons madrass. Nej, de rör sig och flyter omkring i olika processer. De ger fullmakt till någon person eller några personer att göra saker. Men vem kontrollerar detta? Efter vilka principer kontrolleras de? Vems vilja är verksam?”
Läs hela krönikan här

Karl Palmås, forskare i social ekonomi och deltagare i Cogitos seminarium om globalisering och arbete tisdagen den 15 november, skriver i veckans krönika: “Nästa välfärd kommer att skapas av människor som startar företag för att förändra världen, av människor som bygger nya samverkansformer mellan företag och civilsamhällesorganisationer, av människor som finner nya sätt att möta behovet av offentliga tjänster och samtidigt bli hjältar i sina närsamhällen. Det pågår en omkonstruktion av välfärdssamhället, och de hjältar som skapar dessa nya lösningar kommer inte finns inte inom etablissemanget. Är du en av dem?” (Texten har även publicerats under rubriken “Corporate folkhem” i antologin utgiven av Global Utmaning.)
Läs hela krönikan här (pdf)

Anna Telestam, koordinator för Cogito, skriver om ålder och lycka i veckans krönika: “När det för oss 76:or bara är några månader kvar till 30 pågår diskussionen om ålder flitigt i vänskapskretsen. Vissa har gift sig och fått barn, andra pluggar fortfarande och lever singelliv i ettor lika små som den gifta kompisens klädkammare. Vissa har gråa hår och rynkor och andra får fortfarande visa leg på systemet. Få tänker nog på att ålder varken behöver vara viktigt eller intressant. Om man inte ens visste vilket år man var född skulle det liksom inte spela någon roll.”
Läs hela krönikan här
Ladda ner krönikan som pdf här

BOKEN ÄR DEN KONST SAMHÄLLET BYGGER PÅ
Ulf Söderström, ledamot i Cogitos styrelse, skriver om vikten av ett utvecklat språk i veckans krönika: “Den moderna värld vi lever i bygger inte ytterst på teknik eller statsvetenskap utan på det skrivna och talade ordet. Ingen konstruerar en elmotor för att beskriva en bok, men man måste skriva en bok för att förklara hur en elmotor fungerar. Få målar en tavla för att recensera en bok, men det är med ord vi vanligtvis beskriver en tavla.”
Läs hela krönikan här
Ladda ner krönikan som pdf här

GÄNGLEDARE NY MERIT PÅ CV:N?
Helena Tagesson, styrelseledamot i Cogito, skriver om arbete och globalisering i veckans krönika: ”Vilket jävla skitsnack,” väser min bänkgranne. ”Dom står ju och blåljuger allihopa.” Själv är jag inte alls säker. Visst förstår jag det som sägs, men jag kan inte påstå mig kapabel att säga vem – om någon – av proffsen på scen som har rätt. Hur stor betydelse har räntans läge för två år sedan? Kommer produktiviteten att fortsätta öka eller inte? Har vi bara sett början på utflyttningen av jobb i både tillverknings- och tjänstesektorn? Finns framtidens jobb nödvändigtvis i just privat tjänstesektor, eller skulle offentlig sektor kunna fortsätta att expandera? Jag börjar känna mig lite bakom: som att samtalet där framme förs för panelisternas egen skull, och att jag själv hamnat där i bänken liksom av misstag.
Läs hela krönikan här
Ladda ner krönikan som pdf här

PLUSJOBB I OLIKA BEMÄRKELSE
Vi borde dela på de jobb som finns. Det vore mer rättvist än att ställa vissa utanför arbetslivet, säger Annika Hjelm, styrelsemedlem i den gröna idéverkstaden Cogito, i en krönika som refererar till Cogitos debatt om arbete och liv lördagen den 24 september.
Läs hela krönikan här
Ladda ner krönikan som pdf här