cogito

Titel: Behövs det en grön ideologi?
Redaktör: Per Gahrton
Pris: 59 kr inkl. frakt.

Beställning: Sätt in 59 kr på Cogitos PlusGiro 42 24 64-8 (skriv e-postadress om vi skulle behöva nå dig samt “Grönid.”) så skickar vi rapporten på posten.

Förord av Per Gahrton

Under 1970-talet läste ”de röda” väldigt mycket och skapade bokkaféer där marxistiska och socialistiska teorier fyllde hyllorna. De Gröna började på ett annat sätt. Gröna aktivister läste inte teoretiska böcker, de studerade biologisk odling och hur man bygger om sitt hus för att spara energi. Precis som en den av den tidens feminister – t ex de danska rödsstrumporna – var de gröna pionjärerna med intresserade av att förändra livsstilar än av att söka efter de mekanismer som har skapat den ekologiska misär som vi alla lever i.

Som en av grundarna av miljöpartiet de gröna skrev jag flera böcker om grön teori, men måste inse att de inte blev bästsäljare, till skillnad av en del arbeten av röda författarkolleger ett årtionde tidigare. För att uttrycka det i klartext – en genomsnittlig grön aktivist föredrog handböcker framför avhandlingar. Det fanns förstås undantag från denna regel. En ganska rik grön teoretisk litteratur har framställts i Storbritannien, Norge och USA – tre länder där gröna partier, av olika skäl är jämförelsevis små och svaga. Från Tyskland, landet som har det mest välkända och mäktiga gröna partiet, har jag flera dussin böcker om grön politik. Några är självbiografier av ledande tyska gröna personligheter, andra är ofta spännande och roande berättelser om det inre partilivet, ganska ofta skrivna av ”fundis” som förlorade den interna maktkampen (1) De är fulla av anklagelser mot Joscka Fischer och andra för att ha förrått gröna ideal (2). Det finns mycket moral i den här typen av böcker, men inte så mycket analys. Om de tyska ”realos” är förrädare mot ”sann” grön politik, hur skall då ”sann” grön politik definieras? I böcker om och av tyska gröna har jag sett mycket indignation, men ganska litet strävan att bevisa och förklara.

Är det bara ett sammanträffande att den mesta litteraturen om teoretisk aspekter av grön politik har frambringats i länder med svaga och maktlösa partier? Finns det en motsättning mellan att utöva makt och att utveckla idéer?

Mike Moon hävdar i sitt bidrag till den här boken att det inte räcker med att ersätta en uppsättning värderingar (produktivistiska etc) med en annan (ekologiska etc) för att skapa en grön värld, det krävs också förståelse av de strukturer som har skapat den nuvarande situationen och de mekanismer som skulle medföra en grundläggande förändring. Med andra ord – det behövs en samhällsteori, utöver de utopiska målen om en bättre värld. Tillsammans kan detta utgöra något som skulle kunna kallas en ideologi.

Målet med den här boken är alltså att främja en global debatt om grundvalarna för grönt tänkande och hur man ska skydda den globala gröna rörelsen mot maktens fällor, men samtidigt öka den sorts grön makt som är nödvändig för att mänskligheten och allt liv på jorden ska överleva.

Boken har sex bidrag. Först gör Mike Moon en analys av begreppet ideologi från grön synvinkel, vilket har särskild betydelse för gröna som lever i länder där ”ideologi” a priori förkastas av de flesta progressiva människor som ett sorts ”tankefängelse”. Detta är uppenbarligen inte fallet i Sverige och åtskilliga andra länder där ideologi uppfattas som ett positivt kännetecken som en politisk rörelse bör ha för att kunna tas på allvar och uppfattas som trovärdig. Mike Moons slutsats är att även om grönt tänkande eller ”ekologism” är bara en ideologi under framväxt, bör gröna fortsätta att utveckla den i syfte att inte sluta i den ovan nämnda fällan, som förvaltare av den sorts samhälle som gröna antas vilja avskaffa.

För egen del har jag studerat ett stort antal gröna politiska program och drar därav slutsatsen att även om de flesta gröna texter är svaga när det gäller analys och teori, finns det en mycket bred grundläggande överensstämmelse om nästan allting, med några noterbara undantag. Det finns redan en världsomfattande grundinställning till världen, människolivet, naturen och vad som pågår, troligen ett mer gemensamt och globalt spritt synsätt än mellan medlemmar av någon annan politisk familj.

Lotta Hedström frågar varför inte alla gröna är ekofeminister, en mycket relevant fråga, inte minst när man betänker att jag i min läsning av gröna program fann ekofeminism uttryckligen nämnd i bara några få.

Angela Aylward frågar om ”queerteori” är en del av grönt tänkande och introducerar därmed ett ämne som i stort sett är frånvarande i gröna program, men väldigt närvarande i grön verksamhet i flera länder, inte minst bland unga Gröna.

Slutligen försöker Ulf Söderström och Kristian Skånberg hitta botemedel mot det som har varit något av den gröna politikens akilleshäl, nämligen avsaknaden av en tydlig ekonomisk teori, tydligt särskiljd från såväl det förhärskade neoklassiska liberal-kapitalistiska tänkandet som från alla former av socialistisk politik. De påstår sig inte ge slutliga svar, men utan något mer av alternativ ekonomisk teori än miljöskatter och kortare arbetstid - hur ska gröna i maktställning kunna åstadkomma något mer än att i viss mån tämja tillväxtkapitalismen?

Per Gahrton

Ordförande i den gröna idéverkstaden COGITO
Co-secretary i European Greens 1984-89, ledamot av EU-parlamentet 1995-2004

Här kan du ladda ned ett studiematerial till rapporten:

Studiematerial