Profilera Miljöpartiet ännu tydligare på höjda klimatskatter och kraftfulla klimatinvesteringar, våga satsa på mer makt till den lokala, politiska nivån i framtiden och vässa debatten om alternativ till traditionell ekonomisk tillväxt. Kanske bör Miljöpartiet inrätta en hållbarhetskommission efter brittisk modell? Mikaela Valtersson, språkrörskandidat för Miljöpartiet, utvecklar sin syn på den gröna politiken i ett svar till Per Gahrtons ledare (8/2).

”Jag anar i vårmorgonen människans fotavtryck i naturen,
osynliga men förtrampande, sulorna smorda med frätande syror.
Livets mening: livet självt. Det är själva meningen som solkas
och fräts av våra ovarsamheter.”

Så skrev poeten och diplomaten Rolf Edberg i Årsbarn med plejaderna, boken som blev min vägledning in i Miljöpartiet.

Jag ville göra något med min rädsla inför vad vi utsätter vår planet för. I Miljöpartiet träffade jag människor som också ville göra något åt det. Här fanns, och finns än idag, en levande debatt och kreativitet kring hur vi bäst bygger ett ekologiskt hållbart samhälle.

Jag brukar ibland gå tillbaka och läsa den där boken. Det är en kort, men nyttig paus mellan högarna av handlingar, möten och en överfull mejlbox.

Det är i ideologin och grundvärderingarna som vi hittar både energi och inspiration. Därför är det skönt att Per Gahrton lyfter också mer grundläggande frågor inför valet av språkrör.

Jag vill här dels svara på Pers frågor, men också utveckla en del andra aspekter som jag själv tycker att vi behöver jobba vidare med. Jag vill dock påpeka att det här handlar om ett val av person, inte ett val av politik. Den lägger vi fast på kongresser, medlemsomröstningar och i rådslag.

1. Kampen om tiden
Frågan om människors tid är vårt partis kanske mest opolerade diamant. Ibland kan vissa av våra frågor framstå som lite akademiska och svåra att förstå. Makten över tiden däremot ligger mitt i människors egen vardag.

Jag tycker att vi behöver utveckla politiken kring tid och hitta nya sätt att att sänka arbetstiden så att det kommer så många som möjligt till del. Vi behöver titta på frågan brett och med öppna ögon för olika lösningar. Jag är övertygad om att sänkt arbetstid för småbarnsföräldrar (det vi kallar barntid), friår och längre semester alla är frågor som gör att vi kan öppna upp debatten om vad vi ska göra med vårt materialistiska överflöd.

Undersökning efter undersökning visar att en stor majoritet skulle välja mer tid framför fler prylar. Vi behöver vara ett tydligare politiskt hem för de människorna.

2. Energipolitiken
Jag vet, jag har ändrat rubriken från att handla om kärnkraften till att handla om energipolitiken. Det gör jag för att vi behöver lyfta helheten om vi ska få människors stöd för en avveckling av kärnkraften. Om vi kan tydliggöra att det valet vi nu gör är antingen förnybar energi eller fossil energi såsom kol, olja och uran så har vi kommit långt. Det är dit debatten behöver komma om vi ska vinna.

Kärnkraften är lömsk på det sättet att vi inte ser effekterna av den direkt. Brytningen sker någon annstans, ”produktionen” på ett fåtal, sårbara platser och avfallet körs ned i underjorden. Det är inte så konstigt om människor lätt kan förledas att tro att ny kärnkraft skulle vara framtidens melodi. Till synes enkla lösningar vinner snabbt mark, särskilt om de inte möter motstånd.

Men det finns ett problem för de som kramar enkla lösningar. Uranfyndigheterna håller, precis som oljan, på att ta slut. Det höga världsmarknadspriset har lett till att vi idag har över 200 företag som letar efter uranfyndigheter runt om i Sverige. Precis som Mellanöstern riskerar att bli en kärnvapenzon så riskerar svensk landsbygd att bli en frihandelszon för allehanda uranföretag. Om vi kan bli bättre på att uppmärksamma planerna på uranbrytning tror jag att vi också kan tydliggöra den smutsiga baksidan av kärnkraftens polerade yta.

3. Avregleringar
Jag tycker Miljöpartiet har en klok och odogmatisk inställning till vad som ska skötas i samhällets regi och vad som kan lämnas till marknaden. Den inställningen ligger bakom vårt motstånd till avregleringen av Apoteksmonopolet, något som redan efter ett år visat sig leda till höjda priser på medicin.

När det gäller tågtrafiken så finns det nyanser i det här som är viktigt. Runt om i landet finns det många miljöpartistiska trafikpolitiker som stångat sig blodiga mot SJ:s nonchalanta inställning till behovet av bra, fungerande regional pendlingstrafik. Där tycker jag att det är bra att det skett en viss uppluckring av reglerna så att det inte bara blir i Stockholm som pendlingen är väl utbyggd. Å andra sidan så har avregleringen av stambanan lett till att SJ behövt lägga en massa energi på att konkurrera med andra istället för att prioritera punktlighet och låga priser. Om man skrapar lite på ytan så visar det sig att verkligheten inte är så enkel som vissa vill göra den till. Att få en fungerande regional tågtrafik är ett samhällsintresse.

Det vi alla kan vara överens om däremot är att det stora problemet har varit borgerliga och socialdemokratiska regeringar som hellre kokat asfalt än att lägga räls och underhålla.

Även när det gäller statliga bolag behöver vi ha en pragmatisk inställning. Jag ser inget egenvärde i att staten äger och håller ett olönsamt flygbolag under armarna. Däremot är det viktigt att ha ett aktivt ägande i exempelvis Vattenfall för att skynda på utvecklingen av förnybar energi. Där det finns starka samhällsintressen bör det ägas gemensamt.

4. Samarbete med andra
Precis som Per Gahrton påpekar så har mycket energi i partiet gått åt till att planera för och genomföra det rödgröna samarbetet. Nu slipper vi det Per kallar ”regeringssamverkans nödvändiga hämsko”.

Just nu åker jag tillsammans med Jonas Eriksson (ersättare i finansutskottet) runt i landet för att tillsammans med medlemmarna diskutera den gröna politiken i nästa budgetmotion. Det vi möter är ett brinnande engagemang för att formulera en självständig och konkret politik för att modernisera Sverige och världen.

Vi behöver våga vara en tydlig grön röst för en klimatomställning. Ett tydligt exempel är ekonomiska styrmedel där vi är många som vill att vi ännu tydligare ska profilera oss på höjda klimatskatter som ett sätt att finansiera omställningen kombinerat med kraftfulla klimatinvesteringar. Det finns också ett starkt stöd för en politik för minskade klyftor och mot globala orättvisor.

Frågan om hur, med vem eller om vi ska samarbeta med andra partier inför nästa val tycker jag att vi lämnar ett tag till. Just nu ska vi fokusera på vår egen politikutveckling och på att få fram ännu fler viktiga gröna förslag.

Utöver de kärnfrågor som Per lyfter fram så vill jag också plocka fram några andra områden som vi kan förtydliga oss inom:

- Vi behöver vässa och utveckla debatten om ekonomisk tillväxt. Klimatdebatten, insikten om Peak Oil och en mer integrerad omvärld leder till att fler och fler nu inser att vi måste börja debattera grunden för vår ekonomi och det vi kallar utveckling. Men om vi ska lyckas med att lyfta debatten om traditionell ekonomisk tillväxt så behöver vi som parti bli bättre på att formulera alternativet. Kan vi spela en roll i att utveckla nya sätt att mäta utveckling?
I Storbritannien inrättade regeringen en hållbarhetskommission, kanske borde Miljöpartiet göra samma sak? Regeringen lär inte göra det, enda gången de lyfter ett finger i det arbetet är när de ska peka på andra som minsann är värre än oss.

- Förhandlingarna med regeringen om migrations- och integrationspoltiken är ett viktigt exempel på vår allt mer centrala roll i svensk politik. Vi tänker inte stå på läktaren när samhällsdebatten seglar iväg mot samma klimat som växt fram i Danmark.
Jag upplever ett starkt stöd för detta i partiet, något som är en enorm trygghet när vi ska sätta oss ned på andra sidan bordet i Rosenbad för en mer human invandringspolitik.

- Utöver de här aspekterna så vill jag också se en mer aktiv debatt i partiet om vårt frihetliga arv.
Den finaste meningen i vårt partiprogram är: ”Människan är en aktiv och skapande varelse som vill och kan ta ansvar”.
Den meningen förpliktigar till en levande debatt om var vi drar gränsen mellan samhällets regelverk och utrymmet för den enskilda individen, men också om hur vi ser på maktfördelningen mellan olika nivåer.
De senaste årtiondena har vi befunnit oss på ett sluttande plan där staten reglerar allt mer av vad de lokala politikerna kan ha inflytande över. Fler och fler krav har lagts på kommuner och landsting samtidigt som resurser dras in. Om vi vill att fler ska kunna vara lokalpolitiker behöver vi också våga säga att det är där mer av makten ska ligga i framtiden.

Slutligen behöver vi inse att vi är Sveriges tredje största part. Det ställer krav på oss att ännu mer vara en ledande kraft i samhällsdebatten, inte bara följa den. Där spelar idéutvecklingen en central roll.

Aldrig tidigare har förutsättningarna varit bättre för att lyckas få genomslag för grön politik. Samtidigt har behovet aldrig varit större. Den kombinationen kommer att garantera oss framgång.

Mikaela Valtersson

Per Gahrton 8/2: Låt språkrörsdebatten handla om gröna kärnfrågor

Redaktör Grön debatt: angela.aylward ( at ) cogito.nu