En mer human flyktingpolitik, fler lagliga vägar för migration och rätt till sjukvård för papperslösa är viktiga gröna frågor. Centralt är också en aktiv folkhälsopolitik, kopplad till arbetet för ökad jämställdhet, en mer flexibel arbetstid och att minska klyftorna i samhället, skriver Gunvor G Eriksson, riksdagsledamot för Miljöpartiet och språkrörskandidat, i ett svar till Per Gahrton (8/2).

Nu är Miljöpartiet de gröna riksdagens tredje största parti, men det räcker inte. Vi är också ett parti som vill se verklig förändring i samhället. Därför får vi inte vara rädda för att skaffa oss makt och inflytande. Vi har potential att växa oss ännu starkare så att vi kan genomföra grön politik som också gör skillnad i människors vardag. För det krävs en öppenhet i partiet som tar vara på människors engagemang.

Miljöpartiet de gröna är det parti som jag hittade hem till 1988. Det som gjorde att jag fastnade för MP var förmågan att koppla ihop mjuka värden med miljöfrågor och en hållbar värld. Åsa Domeijs valdebatt mot Bengt Westerberg 1988 när hon fullkomligt sopade mattan etsade sig fast. Efter valet 1991 kände jag att det var dags att bidra med mitt strå till stacken i stället för att passivt titta på, inte kunde väl det parti som jag sympatiserade med få ramla ur riksdagen.

Länge har ledande miljöpartister pratat om natur, miljö och klimatmål och vi har stor trovärdighet i vår miljöpolitik. Men det räcker inte för att få förtroende av fler människor, så att vi kan genomföra politik för att nå visionen om ett verkligt långsiktigt hållbart samhälle både ekologiskt, socialt och ekonomiskt.

I vår politik är klimatmål ett verktyg och kärnkraftsmotstånd en konsekvens av att vi ser till långsiktigt hållbarhet. Det egentliga målet är livskvalitet och en god miljö. Att vi människor kan leva våra liv på det sätt vi önskar, att vi kan förverkliga våra drömmar.

Politik är ett medel att ändra det samhälle som vi tillsammans formar. Det är inga naturlagar som styr ekonomisk fördelning, eller att det i det kortare perspektivet kan tyckas billigt att strunta i miljön eller människors hälsa. Att utveckla den ekonomiska politiken så att investeringar som är långsiktigt hållbara prioriteras är en utmaning för oss. Men politiken i partiet formas inte enbart av språkrörsvalet och de två som blir valda. Vi är alla del av ett team. Och oavsett vilka av oss kandidater som blir valda ska vi kunna fungera som team även efter valet och bidra. Alla har vi olika förtroendeposter redan i dag och har stora möjligheter att vara med och utveckla politiken även i fortsättningen. Tack Per Gahrton för att du har startat denna intressanta debatt om den gröna politikens budskap.

Utveckling av politiken och budskapen
Världen är i behov av en gigantisk omställning för att se till att det sätt vi lever på blir långsiktigt hållbart. Det kan låta skrämmande och ofta har det bara pratats om problemen men det ger oss också stora möjligheter att förändra till ett bättre samhälle. Vi ska inte bara sälja klimatmål utan också visa att vår politik ger möjlighet till livskvalitet.

De frågor som Per Gahrton ställer är centrala: integrationen, kärnkraften, arbetstiden. Men det finns mer som är centralt för att fler människor ska få förtroende för den gröna politiken; nämligen hälsa, jämställdhet och fördelningspolitik utifrån grundtanken om frihet och ansvar.

Miljö och hälsa går hand i hand
I filmen Underkastelsen berättar forskare om ämnen de hittat i blodet på regissören Stefan Jarl och skådespelaren Eva Röse. Det är på ett sätt en dyster film om kemikaliesamhället. Men den sätter fingret på något mycket viktigt: miljö- och folkhälsoarbete kan hjälpas åt. Det är en utmaning för Miljöpartiet att jobba mer med.

Som sjuksköterska väcktes tidigt mitt intresse för kopplingen mellan hälsa och miljö. Att allt fler människor är allergiska, och barn som bor nära starkt trafikerade områden riskerar att utveckla astma och andra lungsjukdomar går att göra något åt. Men folkhälsa handlar också om delaktighet i samhället och att kunna påverka sin vardag utan att låsas av stereotypa normer

Jämställdhet
Miljöpartiet de Gröna har sedan vi bildades varit en del av den feministiska rörelsen. Vi arbetar för ett samhälle där alla människor oavsett kön, ålder, etnicitet, funktionsnedsättning, religion, sexuell läggning och könsidentitet ges samma förutsättningar av samhället. Våra kärnfrågor och vår ideologi har alltid lockat en majoritet kvinnor, men även män som bryter mot den traditionella mansrollen. Vi värderar kärlek och livskvalitet framför materialism och pengar. Det är provocerande i en värld där mer maskulina värden har fått prägla samhällsutvecklingen och politiken.

I partiets rapport om jämställdhet står: ”Som ett feministiskt parti är vårt uppdrag att med politiska verktyg motverka könsmaktsordningen. Den är roten till både hur kvinnor som grupp är underordnade män som grupp i inflytande och resurser. Den är också roten till att både män och kvinnor fastnar i traditionella könsroller som är inskränkande för individens frihet”.

De normer som styr samhället idag inskränker både mäns och kvinnors frihet. Därför ska våra politiska förslag alltid utformas med genusglasögonen på!

Ökade klyftor försämrar folkhälsan
Trots att vi i Sverige generellt sett har god hälsa och har det bättre materiellt sett så har de senaste årtiondena inneburit att psykisk ohälsa, övervikt och kroniska sjukdomar som diabetes och allergier har ökat. Även besvär som huvudvärk och magont blir allt vanligare och de kan kopplas till jämförelseångest och statusstress. En hälsosam miljö, en meningsfull tillvaro med aktivt deltagande i samhället samt ekonomisk trygghet är grundläggande delar för en god och jämlik hälsa hos befolkningen. En god och jämlik hälsa är också en frihetsreform som ger förutsättningar för livskvalitet.

Med ett aktivt folkhälsoarbete kan ohälsan minska och behovet av att nyttja sjukförsäkringen. Detta är samhällsekonomiskt smartare, än att kasta ut människor ur försäkringen som regeringen nu gör.

Miljöpartiets politik handlar ofta om folkhälsoperspektiv men vi har inte kallat det så utan möjligen talat om social hållbarhet.

Kärnan i det gröna tänkandet är att ”människan är en aktiv och skapande varelse som vill och kan ta ansvar”. Människans frihet att bestämma över sig själv ska bara begränsas av hänsyn till andra människors frihet och säkerhet. Visionen om frihet för individen att bosätta sig var man vill i världen är ett uttryck för det tankesättet. Miljöpartiet ska fortsatt vara en stark kraft för att värna mänskliga rättigheter och ge människor som flytt möjlighet att söka asyl. Det är därför viktigt att skapa fler lagliga vägar för migration. En mer human flyktingpolitik behövs och för mig är det självklart att alla människor ska ha rätt till sjukvård.

Förebyggande arbete
Genom forskning vet vi att det är ekonomiskt smart att sätta in resurser så att inte kostnader uppstår senare i livet. Till exempel att en papperslös får vård i tid, eller ett barn med oro och utåtagerande beteende får rätt stöd i skolan oavsett om barnet har diagnos eller inte. Att ge behandling till dem som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar med eller utan medicin skapar stora vinster för samhället senare. Det har ekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog lyft fram. Att ge barn rätt stöd i skolan och skapa lust i lärandet är betydligt viktigare än om skolk står med i skolbetyget. När både Jan Björklunds liberala batongpolitik och den tidigare socialdemokratiska betongpolitiken för skolan har misslyckts finns ett behov av nytänk där vi gröna kan fylla det tomrummet.

FN:s världshälsoorganisation WHO har i rapporten ”Closing the gap in a generation” visat på vikten av ett aktivt folkhälsoarbete och att det handlar om politiskt åtgärdbara frågor som till exempel fördelningspolitik. De uppmanar också världens länder att tillsätta egna folkhälsokommissioner. Det har England gjort och det är hög tid att vi gör det i Sverige också.

Sverige har ökande skillnader i hälsa och medellivslängd liksom ökad andel barn som lever med fattiga föräldrar, vilket i sin tur påverkar hälsan.

Konsumtion och tid
Förr var konsumtionen till för att tillgodose våra behov, men nu anser både blå och röda politiker att vi behöver konsumtionen för att vi ska ha jobb. Vill vi ha det så?

Christer Sanne har skrivit en rapport för Naturvårdsverket där han konstaterar att effektivitetsvinster i miljötänkandet leder till en sorts backlash. Vi skaffar bränslesnålare bilar och tätar våra hus för att minska resursförbrukningen och miljöbelastningen. Men i stället för att nöja oss med vinsterna, konsumerar vi upp dem, visar hans siffror.

Samhällsansvaret handlar om regelverk som bidrar till hållbar konsumtion, att det som är bra är billigt och det som är farligt tas bort från marknaden.

Den ekologiska omställning samhället behöver kan ge en enorm ekonomisk tillväxt under lång tid. Men vi ska inte hamna i situationen att tillväxten är hög samtidigt som livskvaliteten sjunker. Vi ska inte vara blinda motståndare mot tillväxt, men vi ska vara motståndare mot blind tillväxt. Där är frågan om tid och hur vi disponerar den central.

Att ha ett jobb man trivs med är i sig hälsofrämjande, liksom att stressas över ekonomi och känna social otrygghet är riskfaktorer för ohälsa. Förslag som främjar att kunna arbeta olika mycket under olika perioder i livet behöver stimuleras. Till exempel att kunna välja mer flexibel pensionsålder mellan 60–70 år eller att när barnen är små kunna gå ned i tid (barntid). Friår, utbildningsvikariat och friårsvarianten för att starta eget är andra exempel. Men politiken bör inte styra arbetstiden utan bara sätta spelreglerna.

Arbetsmarknadens parter har ett viktigt ansvar att i kollektivavtal göra upp olika arbetsplatsers normalarbetstid för vad som ska räknas som heltid. I ständigt nattarbete kan 30 timmars vecka vara mer rimligt än 36,20 som det ofta är i dag. Lagen om 40 timmar per vecka som heltid är dispositiv – det vill säga avtalsbar. Det tycker jag den ska vara även i framtiden. När jag var sammankallande i arbetsutskottet 1995 beslutade Miljöpartiet som arbetsgivare att ha ett lägre arbetstidsmått än 40 timmar per vecka som heltid för våra anställda på alla kanslier (inklusive riksdagen). Och så blev det, även om inte alla ledamöter ville som jag. Arbetsgivare och fack har en viktig roll för att tillsammans forma arbetsplatsens villkor både gällande arbetstider och lönevillkor.

Ideologin är kompassen
Det finns en skiljelinje mellan olika partiers inställning i sakfrågor utifrån ideologi. En sköt-dig-själv-mentalitet utan att bry sig om andra i borgarnas kalla hårda Sverige och kollektivet. Gruppen före människors egna val, frihet och möjlighet till utveckling hos de röda. Som jag ser Miljöpartiets roll är det att skapa en politik som bidrar till det som är kärnan i det gröna budskapet att ”människan är en aktiv och skapande varelse som vill och kan ta ansvar”. De må tyckas vara naivt av vissa men handlar om en människosyn som kan genomsyra grön politik.

Den gröna ideologin sätter inte något av perspektiven ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbara före de andra, vilket både den blå och den röda gör – båda sätter ekonomi före de båda andra perspektiven. De vill ha tillväxt för att lösa miljö och sociala problem. Vi gröna kan se att alla tre är en förutsättning för varandra och att vi inte kan ta ut mer resurser ur jorden än vad som kan ske utan att jämvikten mellan dessa tre – ekologi, socialt och ekonomiskt – behålls.

Miljöpartiet är och ska fortsätta vara stigfinnare – men vi ska springa lagom snabbt så att stigen hålls öppen och kan bli en massrörelse för den gröna omställningen.

Gunvor G Ericson

Läs tidigare inlägg:
Per Gahrton 8/2: Låt språkrörsdebatten handla om gröna kärnfrågor
Mikaela Valtersson 10/2: Ett modigt grönt parti med självförtroende

Redaktör Grön debatt: angela.aylward ( at ) cogito.nu