DEBATT: Ge människor ett verkligt vårdval
Hälso- och sjukvård är ett område där bristen på helhetssyn i det moderna tänkandet är tydligt. Sjukvården behöver kompletterande system; system som är bra på de saker sjukvården är dålig på, skriver Eva-Lotta Kalman, Fil.dr., högskolekemist samt ledamot av landstinget i Östergötland för MP.
Med tanke på att hälso- och sjukvården utgör ungefär 10% av BNP, så är det märkligt tyst kring hälso- och sjukvårdspolitik i den gröna idédebatten. Det är ett område där dualismen som Michael Moon beskriver i sin debattartikel på Cogito i allra högsta grad har fått råda alltför länge. Vi behöver förstå strukturerna på det här området också och jag tror att tiden är mogen för en konstruktiv dialog där man samtidigt som man ser de naturvetenskapliga framstegen också ser dess begränsningar. Naturvetenskapen behöver en ödmjukare hållning gentemot andra medicinska system och människor måste ges rätt till ett verkligt vårdval.
Hälso- och sjukvården är en arena där en enda grupp har fått stå för problemformuleringen, lösningen och utförandet de senaste 150 åren - nämligen läkarna. Det är inte bara det att läkarna säkrat en monopolställning utan viktigare ändå att de blivit experter att konsultera i all hälsopolitik. Doktorers ställningstagande är i praktiken ofta också moraliska avgöranden; vad är och vad är inte en fysisk sjukdom, vilken metod botar eller botar inte, vilka patienter skall eller skall inte behandlas. I namn av att skydda allmänheten har ”kvacksalverilagen” tillkommit. Den medicinska konstruktionen av den sårbara patienten tillåter doktorn att själv påta sig rollen som beskyddare från det ”olegitimerade” terapeuter hävdar.
Allmänheten har dock blivit mer och mer skeptisk till medicinens värde och alltfler känner sig desillusionerade då de utlovade framstegen uteblivit. Dessutom har människor blivit ytterligare distanserade genom sina egna negativa fysiska och psykiska erfarenheter. Folk uttrycker missnöje med biomedicinens begränsningar med sina fötter, de väntar inte på vetenskapliga bevis.
Sjukvården är vad den heter; bra på att karaktärisera sjukdomar och har koncentrerat sig väldigt nära döden, man är bra på akuta tillstånd och att hålla folk vid liv, men man vet väldigt lite om vad en frisk människa är och hur man håller sig frisk. Många gånger när man går till läkaren för att man känner sig hängig, så tas en massa prover, men man hittar inget fel, för diagnosmetoderna man har är så trubbiga att de bara ger utslag när organen redan är skadade. Det läkaren kan säga är bara; ”Vi hittar inga fel, du verkar vara frisk, gå hem och hoppas det går över av sig själv, om det blir värre får du komma tillbaka då ska vi hjälpa dig på alla upptänkliga vis.” Det är förstås väldigt otillfredsställande och det skulle inte behöva vara så om vi tillät komplementära metoder.
Dagens naturvetenskapliga utbildning är idag så begränsad att många inom vetenskapen helt enkel inte känner till att det finns andra systematiska tankesystem förutom deras eget. Inom den västerländska medicinen har man kommit till en punkt där man ignorerar det som är självklart, nämligen sinnet och känslornas betydelse. Naturvetenskapen bygger på att man hela tiden avgränsar problemet.
Det är därför vi har uppdelningen i de olika medicinska disciplinerna och psykiatrin för sig; vi har ingen teori över allting, inget som säger hur delarna hänger ihop. Ett sådant system kan aldrig beakta helheten i form av att människan är både psyke och soma.
Det är därför vi behöver kompletterande system; system som är bra på de saker sjukvården är dålig på, nämligen helhetssyn, friskvård, kroniska sjukdomar och problem i rörelseapparaten. Vi behöver ett pluralistiskt medicinskt system. Monopol inom medicinen såväl som inom andra sektorer av ekonomin är i slutändan kontraproduktiva när det gäller att uppnå det mest effektiva hälsosystemet.
Den biomedicinska makten är ingen illusion, den otroligt dyra högteknologiska vårdapparaten, den medicinska professionen, läkemedelsbolagen och utrustningstillverkarna har mycket att försvara av dominans, prestige och profit. Det är politikens ansvar att se till så att en mer rättvis fördelning av de allmänna resurserna görs så att alternativa metoder kan komma fler till del.
Människor måste ges möjlighet att välja vilket system man vill använda sig av. I de stora traditionsbärande länderna Indien, Kina och Japan har man flera godkända medicinska system. Det finns inget motsatsförhållande mellan olika medicinska system utan de kompletterar varandra fint.
Eva-Lotta Kalman
Redaktör Grön debatt: Angela Aylward, angela.aylward ( at ) cogito.nu









Vetenskap, tro, hopp och kärlek
Intressant inlägg av Lotta. Det är verkligen märkligt att vi inte pratar mer om det psykosomatiska.
Det fysiska påverkar uppenbarligen det psykiska och det är även bevisat att påverkan även går åt andra hållet
Hittade en länk där ett domstolsbeslut öppnar upp för Homeopati inom vården:
http://m.sverigesradio.se/artikel/index/4712681?programId=83
Håller med om att det är viktigt att det finns en frihet att välja alternativ medicin utan att den döms ut som kvacksalveri. Samtidigt är det viktigaste av allt att folk inte blir lurade och riskerar att skadas.
Det är uppenbart att det finns väldigt mycket vi fortfarande inte känner till och förstår kring hur människans fysiska och psykiska delar hänger samman.
Forskningen på området är begränsad jämfört med de miljarders miljarder som läkemedelsbranschen häller ned i pillerforskning.
Inom pillerforskningen utsätts människor för fara. Tex äldre som diagnosticeras med högt blodtryck får tidigt kraftfulla mediciner med biverkningar som kan vara dödliga. Inom pillerforskningen tar man bort de människor som reagerar negativt på mediciner för att på så vis få goda resultat med argumentet att de som reagerar negativt måste ändå byta medicin. Tyvärr kan det då vara för sent och flr övrigt är det ett upoenbart sätt att manipulera forskningen för att få fram goda resultat för piller som sedan kan generera miljarder i intäkter för läkemedelsbolagen.
Självklart är läkemedelsforskning oerhört viktig och det finns goda anledningar till att den är den dominerande sjukvårdsformen. Samtidigt finns det mycket att vara kritisk till.
Det finns också mycket som vore värt att forska mer kring.
Den psykiska delen inom vården är underskattad.
Människor som tror och hoppas att vissa former av medicin ska fungera blir hjälpta bara av det. Att förvägra dem det som de tror på (tex homeopati) kan i själva verket lida skada bara av de faktum att de inte får det som de hoppas på.
Viktigast är förmodligen den empatiska delen av vården. Genom att överbrygga gränsen mellan den fysiska och psykiska vården skulle många människor som ber om vård få det mycket bättre. Känslan av omtänksamhet och kärlek kan vara många gånger viktigare än effekterna av maskiner och piller.
Självklart borde även alternativa former av medicin kunna visa på effekt i forskningsstudier även om det kan vara svårare att undersöka psykiska effekter och mer förebyggande effekter eller långtidseffekter men någon form av "bevis" behövs för att den "vanliga" vården ska börja ta hänsyn till den.
Mer pengar till forskning kring alternativ medicin.
Öppna upp för alternativa behandlingar för de som vill, under förutsättning att man kan visa att de som vården inte utsätts för större risker än med andra vårdformer.
Grön medicin bör byggas på vetenskap inom både de fysiska och psykiska och dessutom vara öppen för att det finns mer som spelar in än det som vetenskapen historiskt visat fungera.