Under vinjetten Debattfokus - Gröna grundbultar publicerar Cogito under våren en rad artiklar om grundbultar i grönt tänkande. Redaktör: Angela Aylward. angela.aylward ( at ) cogito.nu

Utmaningen för ett grönt parti är att integrera ekologin i vår etiska sfär. Det kan till exempel ske genom att planeten ges lagstadagade rättigheter så som gjorts i Ecuador och Bolivia. En omfattande systemkritik kanske inte kan förklaras på två minuter i en budgetdebatt, men ett grönt parti behöver ställa fler frågor. Det menar Henrik Hallgren, författare till boken "Det gröna skiftet".

Enligt filosofen och ekofeministen Val Plumwood är miljörörelsens historiska uppgift tvåfaldig: Dels att integrera människan i den ekologiska sfären. Dels att integrera ekologin i den etiska sfären.

Att integrera människan i den ekologiska sfären innebär att förstå människan ur ett ekologiskt perspektiv – människan som en ekologisk varelse, intimt beroende av natursammanhangen. Det är en insikt om att vi omöjligen kan skapa en blomstrande mänsklig ekonomi eller ett välmående mänskligt samhälle på lång sikt, om vi samtidigt förstör jordens ekonomi och välmående. På det sättet är jorden primär, och människan sekundär. Jorden och ekosystemen är inte på det hela taget fundamentalt beroende av oss, men vi är fundamentalt beroende av dem.

Att integrera ekologin i den etiska sfären handlar om att frigöra oss från en världsbild där våra icke-mänskliga medvarelser betraktas och behandlas som enbart resurser, som enbart medel för att tillfredsställa våra mänskliga intressen. Istället öppnar vi upp för etiska relationer till de större ekologiska sammanhangen.

Dessa konceptuella och etiska perspektiv kan vi naturligtvis som enskilda individer ta till oss. Vi kan själva reflektera över våra handlingar och förhållningssätt till våra medvarelser på planeten. Men om våra stora politiska institutioner och ekonomiska system fortfarande är rotade i en helt annan syn, där människan ses som separerad från naturen och där naturen utesluts från vår etiska hänsyn, då kommer inga verkliga förändringar att ske.

Idag talas om hållbar ekonomi och grön ekonomi men inte ens Miljöpartiet vågar formulera några radikala idéer om vad detta skulle innebära. Man väljer att koncentrera sig på tillväxtvänliga förslag som att bygga snabbtåg och utveckla den förnyelsebara energin. Givetvis väldigt viktigt, men man duckar för frågan om ekonomisk tillväxt som utgångspunkt för ekonomin. Ett växande forskningsunderlag pekar på att tillväxt och hållbarhet kan vara en omöjlig kombination. Ändå valde Per Bolund, som är Miljöpartiets ekonomiske talesperson och som egentligen är mycket medveten om tillväxtens problematik, när han i budgetdebatten i riksdagen fick frågan om miljöpartiets syn på ekonomisk tillväxt, att gömma sig bakom fraserna om ”grön tillväxt”. Trots att han vet att grön tillväxt troligen är en omöjlighet i det långa loppet. När jag vid ett senare tillfälle talade med Per Bolund försvarade han sig med att det skulle varit svårt att förklara tillväxtkritik på två minuter. Sant. Men att i debatten undvika frågan eller till och med befästa tron på grön tillväxt, drar undan grunden för Miljöpartiet som ett trovärdigt radikalt alternativ. Miljöpartiet behöver bli modigare. Miljöpartiet – liksom den gröna rörelsen i stort - behöver våga ifrågasätta tillväxten på allvar, utan att känna att man måste ha alla svar färdigformulerade om hur ett samhälle utan tillväxt skall se ut. Att våga ställa frågan är en bra början...

Vad gäller de politiska institutionerna kan en grön syn innebära en transformation från dagens liberala demokratiform till en ekologisk demokrati. Det är en demokratiform som låter jordens röster höras. Det är en demokrati form som har ambitionen att alla de som är potentiellt utsatta för en risk skall ha någon form av meningsfull möjlighet att delta eller annars bli representerade i skapandet av den politik och de beslut som skapar denna risk. Denna möjlighet bör gälla alla de potentiellt påverkade, oavsett social klass, kön, geografisk härkomst, nationalitet, generation eller art. Det handlar alltså om att skapa kanaler för representation på olika politiska nivåer för alla de som påverkas men som inte kan föra sin egen talan, såsom kommande generationer eller andra arter. Idag finns också en växande rörelse för naturens rättigheter. Flera kommuner i USA har befäst lokala ekosystems rättigheter i sina förordningar, och erkänner där deras fundamentala rättighet att existera och blomstra. Länder som Ecuador och Bolivia har befäst Moder Jords rättigheter i konstitutioner och lagar. Allt detta är exempel på hur gröna perspektiv kan integreras på institutionell nivå. Samtidigt måste vi vara medvetna om att demokrati bäst kan ses som en kreativ, dynamisk process, snarare än en specifik institutionsform. Den dag vi tror oss ha funnit den ultimata gröna demokratimodellen, ja då bör vi se upp.

Den gröna ideologin är en ideologi för frigörelse. Det är en frigörelse som inkluderar men går bortom människan. Det är en frigörelse som vill låta alla varelser blomstra. I ett sådant perspektiv är det viktigt att bli medveten om de dominansstrukturer som genomsyrar våra samhällen och som förhindrar denna frigörelse. Det är dominansstrukturer som bygger relationer av överordning och underordning baserade på bland annat klass, kön, etnicitet och art. Att utveckla en förståelse för hur dessa olika former av förtryck hänger samman inom ramen för en dualistisk (vi-dom) maktordning kan bidra till att göra den gröna rörelsen bredare, tydligare och skarpare.

Henrik Hallgren

Länkar:
www.lodyn.se
www.sagorochmyter.se
www.detgronaskiftet.se

Tidigare artiklar i serien DEBATTFOKUS - Gröna grundbultar:
2012-05-04 Alexander Chamberland: Ett parti som gräver sig djupare in i systemet
2012-05-03 Sofia Arkestål: Konsumtionssamhället miljövänligt på sikt
2012-04-24 Michael Moon: Gör upp med dualismen!
2012-04-20 Marie Milling: Det gröna finns bortom parlamentarismen
2012-04-13 Sissela Nordling Blanco: Klimathotets kön
2012-03-30 Anders Schröder: Behovet av en grön klassanalys
2012-03-21 Catarina Rolfsdotter-Jansson: Hälsa + Miljö = BOT-avdrag
2012-03-09 Ewa Larsson: Grön ekonomi behöver feministiskt perspektiv
2012-03-01 Birger Schlaug: Ett grönt parti måste bryta med ekomodernismen
2012-01-31 Billy Larsson: En dekorativ eller levande ideologi?
2012-01-18 Lotta Hedström: MP - använd populariteten till att driva radikal politik