Under vinjetten "DEBATTFOKUS: Gröna grundbultar" kommer Cogito under våren att publicera en rad artiklar om grundbultar i grönt tänkande. Redaktör: Angela Aylward, angela.aylward ( at ) cogito.nu

En levande grön ideologi är avhängig empirisk kunskap så väl som värderingar. Därför är det anmärkningsvärt att MP:s företrädare inte åberopar den kunskapskälla vi har i Sverige om situationen för ekosystemen: Den stora förnekelsen av Anders Wijkman och Johan Rockström. Boken ger vetenskaplig kunskap om hoten mot alla de områden som MP:s ideologiska vision vill solidarisera sig med. Förmodligen beror tystnaden på att boken har en så skrämmande lägesbeskrivning att den strider mot den dagspolitik som MP vill driva. Det skriver psykologen Billy Larsson.

Enligt min uppfattning kan en politisk ideologi karaktäriseras som antingen en levande ideologi eller mer som en dekorativ ideologi. Med en levande ideologi avses för det första en samling grundvärderingar, för det andra att man försöker förverkliga grundvärderingarna genom att använda vetenskaplig kunskap, samt att man för det tredje låter grundvärderingarna styra dagspolitiken. Dessa tre intimt förknippade aspekter utgör tillsammans grundbulten för ett ideologiskt parti.

Med en dekorativ ideologi avses däremot värderingar som antingen varit viktiga som ett partis utgångspunkter men som inte längre styr politikens utformning, eller värderingar som lagts till i efterhand, för att låta bra i medlemmars eller väljares öron. Och anledningen till att en levande ideologi kan förvandlas till en dekorativ ideologi beror på att ett parti riskerar att göra ökandet av sin andel i väljarkåren till ett egenvärde – en position där man hamnar genom många små förskjutningar i politiken – så att ideologin alltmer börjar upplevas främmande och kanske rentav belastande, för att kunna vinna väljare.

Låt mig utveckla resonemanget.

En politisk ideologi tänks vanligen bestå av en samling grundläggande värderingar som ett parti strävar efter att förverkliga. En grön ideologi lyfter då fram värderingar som är kopplade till positiva naturvärden. Men inom en grön ideologi kan det rymmas olika uppfattningar i synen på naturen. Ska handlingar värderas från en ekocentrisk uppfattning, där naturen har ett egenvärde som skapar en moralisk plikt att värna den, eller räcker det att ha en homocentrisk syn, där vi värnar om naturen utifrån vilka konsekvenserna blir för oss människor?

Sådana frågor blir filosofiska frågor som avgörs med ”goda argument”. Men en samling ideologiska utgångspunkter i form av ”schyssta värderingar” är bara startpunkten för en ideologi. Det har att göra med att värderingar (om hur något bör vara), ofta har ett samband med hur vissa sakförhållanden verkar vara (kunskap som kan uppnås genom empirisk vetenskap). Till exempel ingår ofta i en liberal ideologi värderingen att det är viktigt att ha olika konkurrerande aktörer på en fri marknad. Men detta är också kopplat till empiriska frågor, nämligen att konkurrensen leder till att ”köparna” (vare sig det gäller av tandkräm eller av sjukvård) får det bästa resultatet i form av bästa avvägning mellan pris och kvalité. En sådan uppfattning blir alltså avhängig av empirisk kunskap om resultatet av konkurrensen faktiskt leder till att köparna också får en bättre kvalité. (Tilläggas kan dock att en ideologisk övertygelse oftast är så stark att om den empiriska kunskapen går emot ideologin antas felet inte bero på den ideologiska utgångspunkten utan ligga någon annanstans, t ex att för få konkurrerande aktörer varit inblandade.)

En grön ideologi är också avhängig av empirisk kunskap. Grön ideologi betonar människans beroende av fungerande ekosystem, och sambandet mellan levande organismer och deras ekosystem studeras i den vetenskap som heter ekologi. Om Miljöpartiets ideologi tas som utgångspunkt finns i stadgarna värderingen att man ska visa solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet. För att kunna genomföra denna vision blir man då beroende av vetenskaplig kunskap om sådant som hur ekosystemen fungerar. Men även andra former av vetenskaplig kunskap kan förstås underlätta genomförandet av en grön ideologi, t e x ekologisk ekonomi och miljöpsykologi.

Men dessa två förutsättningar (en grupp värderingar och användande av vetenskaplig kunskap) räcker inte för att avgöra om ett parti har en levande ideologi. Ett tredje villkor är att ideologin också styr dagspolitiken. Det beror på att om värderingarna inte styr dagspolitiken blir det svårt att förstå hur de någonsin ska kunna förverkligas. Enligt MP:s stadgar ingår som en del av partiets vision solidaritet med kommande generationer och solidaritet med världens alla människor. Det innebär att om dagspolitiken inriktas på situationen för nu levande svenskar, har partiet tappat kontakten med sina grundvärderingar. Då har ideologin börjat få en dekorativ funktion.

Utifrån resonemanget om dessa tre principer går det att fundera på om något parti i den svenska riksdagen har en levande grön ideologi? Detta är inte lätt att avgöra.

Alla riksdagspartier har ambitiösa mål på det miljöpolitiska området. Alla partier – förutom Moderaterna – framhåller också att de eftersträvar ett ekologiskt hållbart samhälle. Så om man med grön ideologi avser en vision om ett ekologiskt hållbart samhälle kryllar det alltså av gröna partier i riksdagen. Socialdemokraterna har till exempel en visionär del av partiprogrammet, kallat ”Det gröna folkhemmet” där ekologiskt tänkande är en självklarhet.

Även Sverigedemokraterna framhåller att slutmålet för miljöpolitiken är ”ett ekologiskt hållbart samhälle”. Ingen kan dock påstå att detta genomsyrar SD:s dagspolitik, utan hållningen kan ses som entydigt dekorativ. Uttrycket ”ett ekologiskt hållbart samhälle” har alltså blivit så positivt värdeladdat att nästan alla partier vill använda det.

Granskar man istället partiernas dagspolitik går många partier bort. För oavsett exakt vilka gröna värderingar man anser ska inrymmas i en grön ideologi är det svårt att komma till någon annan slutsats än att för ett ideologiskt grönt parti måste för närvarande klimatfrågan prägla politiken. Då kan alla riksdagspartier förutom MP och Vänsterpartiet räknas bort, såsom de andra partiernas dagspolitik ser ut nu.

MP ligger bra till genom att hävda att klimatfrågan är den viktigaste frågan för partiet. V för sin del markerar att man vill gå åt det hållet. V slår i sina stadgar fast att man är ett feministiskt och ekologiskt parti, och V är inne i en spännande nyorientering där klimatfrågan ska beaktas på olika politiska områden. I partiprogrammet framhålls att miljöpolitik aldrig är konfliktfri utan kan komma i konflikt med till exempel arbetsmarknadspolitiska mål. Och V konstaterar att långsiktiga miljömål måste vara överordnade om risken annars är ett globalt ekologiskt sammanbrott.

Potentialen att bli ett parti med en levande grön ideologi finns alltså hos V, men i vilken mån den kommer att förverkligas återstår att se. Största hindret för en sådan utveckling är antagligen att det inom V ryms andra äldre ideologiska utgångspunkter som kan sätta stopp för det som V under Jonas Sjöstedt säger sig vilja genomföra. Men infrias dessa löften kan V förverkliga en minst lika grön politik som MP erbjuder idag.

MP:s svagheter har att göra med hur vetenskapligt förankrad politiken egentligen är. MP:s klimatpolitiska strategi präglas av en teknikmoderniserande utvecklingsoptimism där klimatfrågan oftast behandlas separat från andra politiska områden, och där konflikter mellan klimatpolitik och andra etablerade politiska mål inte erkänns. Vetenskapen kan inte avgöra om MP:s strategi kan lyckas, men det finns forskning som indikerar att politiken är otillräcklig. Sambandet mellan ekonomisk tillväxt och ökad belastning på ekosystemen är en sådan indikation. Veterligen har MP själv inte heller presenterat forskning som talar för att investeringar i ny teknik är en tillräcklig åtgärd för att hantera klimatfrågan.

Anmärkningsvärt är också att MP:s företrädare håller tyst om den utmärkta kunskapskälla vi har i Sverige om situationen för ekosystemen: Den stora förnekelsen av Anders Wijkman och Johan Rockström. Här finns vetenskaplig kunskap om hoten mot alla de områden som MP:s ideologiska vision vill solidarisera sig med. Förmodligen beror tystnaden på att boken har en så skrämmande lägesbeskrivning att den strider mot den dagspolitik som MP vill driva, där positiva förslag om klimatvänliga investeringar, utbildning och näringspolitik ges prioritet.

När det gäller MP:s nuvarande dagspolitik är den knappast på ett tydligt sätt genomsyrad av partiets grundläggande värderingar. Samtidigt, genom sina klara gröna stadgar har MP den största potentialen att bli ett parti med en levande grön ideologi.

Billy Larsson

Tidigare artiklar i serien "DEBATTFOKUS: Gröna grundbultar":

2012-01-18 Lotta Hedström: MP - använd populariteten till att driva radikal politik