cogito

Av: Angela Aylward, styrelseledamot i Cogito

”Mänskligheten tycks hemfallen åt en nästan ödesbestämd
destruktivitet”. Orden är Björn Forsbergs från den reviderade nyutgåvan
av ”Tillväxtens sista dagar. Miljökamp om världsbilder”. Sedan första
utgåvan 2007 har boken med sin kritiska redogörelse för det ekonomiska
tillväxtparadigmet redan uppnått klassikerstatus bland miljökämpar.
Forsberg jämför konsekvenserna av vår tids oförmåga att bryta en
destruktiv utveckling med Romarrikets slutdagar. Tillväxtens sista dagar är
en klarsynt och modig bok som erbjuder ett välbehövligt språk och lånar en
analytisk skärpa till aktivister och opinionsbildare.

Samtidigt - med ett konsekvent brott med rådande föreställningar - finns som
alltid risken att läsaren drabbas av politisk förlamning; idealisten somnar
med Tillväxtens sista dagar på nattduksbordet men blir under morgondagens
möte med cyniska makthavare varse att politik främst inte är en fråga om
världsbilder.

Tillväxtkritik i politiska församlingar, i synnerhet i nedskärningarnas tid,
betraktas som dårskap och många har funnit sig söka förgäves efter den
ingång som resulterar i något mer än att höja på ögonbrynet; ”Jo, Herr
Ordförande, förresten tycker jag att Apelviken inte borde satsa på hållbar
tillväxt och bli en så kallat ekonomiskt framgångsrik region. Dagens
kapitalistiska system bygger på ett feltänk”. Den som någon gång med
liknande argument försökt applicera ett nytt paradigm i politisk förhandling
misslyckas i regel och står inför två handlingsalternativ: Att ge upp
politiken eller äntra en …