cogito

Av Per Gahrton

Det tycks råda en sorts schizofreni här och var i S-leden, särskilt de gråa, inför samröret med de gröna. I DN i söndags försökte en och annan S-ledare skylla det så kallade förtroenderaset för Mona Sahlin på MP-samarbetet.

Sven-Erik Österberg, gruppledare i riksdagen, säger: ”Jag tror till exempel att det kostade oss sympatier i kärnkraftsdiskussionen, där många väljare är rädda att vi antagit Miljöpartiets politik trots att det mer är de som antagit vår.”

Vad betyder det? Låt oss hoppas att det inte betyder ett lillfinger till de socialdemokrater som vill bygga nya reaktorer. För det är väl en socialdemokratisk f d statsminister som slagit fast att kärnkraft inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle? Så vad betyder sådant här hummande från S-partiets gruppledare i riksdagen? Menar Österberg att Socialdemokraterna egentligen är för mer kärnkraft? Det skulle förvåna mig. Men man kan få det intrycket.

Karl Gustav Abramsson, ordförande i Västerbottendistriktet, säger: ”Miljöpartisterna ses som tillväxtfientliga och många är kritiska till deras jaktpolitik. Man känner obehag och misstänksamhet.”

Vilken jaktpolitik? Själv är jag jägare sedan 50-talet och för närvarande medlem i fyra jaktlag, i Uppland, Småland och Skåne. Jag har aldrig hört ett ont ord om miljöpartiets jaktpolitik och inte själv haft …