cogito

Av Christer Sanne

Svenssons behåller sin Volvo ett tag, Bosse köper ingen ny PC i vår, Stina får ingen datorritad födelsedagstårta utan en hembakt. Anita börjar med matlåda på jobbet, Erikssons skjuter på köksombyggnaden och Eva fjällvandrar i Jämtland i stället för att bada i Thailand. Svenska folket drar ner sin konsumtion enligt skurar av rapporter. Efterfrågan sjunker. Det är kris.

I det läget enas IF Metall med Teknikarbetsgivarna om att deras medlemmar ska kunna arbeta mindre men behålla jobbet. Upprörda reaktioner visar att de därmed rört vid något heligt i vår föreställning om världen.

Ändå borde det som händer vara självklart för anhängare av marknadsekonomin. Om inte alla bilar och datorer och köpetårtor efterfrågas måste kostymen anpassas. Men de upprörda pekar på vart detta kan leda om inte alla får fortsätta att producera mer och sälja mer. För det drabbar naturligtvis inte bara bilbyggare och konditorier utan också alla som transporterar och alla mellanhänder som säljer och gör reklam och serverar lunchmat. Och i förlängningen alla som bygger vägar och kontor för dem och så vidare i en oändlig kedja.

Om man hårdrar detta skulle vi vara fångna i ett Konsumistan där shoppandet, som i USA, blivit en medborgerlig plikt. Eller Japan där staten börjat betala ut konsumtionspengar, 6000 kr för en barnfamilj.

Ändå gör ju alla jag räknade upp i början ganska kloka val ur sitt perspektiv. Det är väl ändå deras rätt som konsumenter?

I kritikernas ögon kan IF Metalls tilltag möjligen förlåtas som en temporär åtgärd i en krissituation. Tanken att vi skulle vara på väg mot en utplanande ekonomi är fortfarande tabu. Och risken är stor att det man inte planerar också blir dåligt.

Men vi borde lyfta blicken och inse att krisen verkligen inte är ny. Klimatkrisen och rovdriften på naturresurser har pågått i årtionden av överkonsumtion. Ny dator och mobil vartannat år, nytt kök vart femte år (trenden enligt försäljarnas uppgifter), flera långa semesterresor varje år och så vidare. Det är ohållbart.

Miljöns röst har knappast hörts i dessa ”kristider”. Det mesta handlar om att stimulera ekonomin tillbaka till den gamla, ekologiskt ohållbara tillväxtfåran. Men LO:s ordförande pekar på att IF Metall faktiskt talar för en arbetsdelning. Den kan betyda att fler stannar i arbete men också att människor byter pengar mot fri tid. Ingenting kunde vara bättre på lång sikt för att skapa en hållbar värld.

christer@cogito.nu

Inlägget publicerades tisdag, 10 mars 2009 kl 9:27: och sorterad till Allmänt. Du kan följa svaren via RSS 2.0 feed. Tråden är för tillfället stängd, men du kan länka tillbaks från din egen webbsida.