Den blinda fläcken
lördag, 28 februari 2009Av Håkan Sundberg, Aktiv i Nätverket för Gemensam Välfärd och medlem i Attac
Några stycken har varit motvalls. Christer Sanne skrev en underbar bok om arbetsdelning och kortare arbetstid. I samma veva försvann kravet på 6-timmarsdagen från partiprogrammen. Johan Ehrenberg förklarade varför den offentliga sektorns kostnader måste växa och han gjorde det bra. Men skatterna har sänkts och vård, skola, omsorg går på knäna. Attacrörelsen har varnat för kapitalets fria rörlighet, och katastroferna som följt av detta. Inte många har lyssnat. Vi är några som försökt belägga att privatisering och marknadsanpassning av offentliga tjänster leder helt fel. Vi har haft bra på fötterna men ändå rullar det på.
De varnande röster som nog haft bäst genomslag är de som talat om kommande klimat- och miljökatastrofer. Men låt oss vara ärliga. För den lite mer välsituerade delen av befolkningen är det nya kök, fräcka bilar, shopping, medelhavsmat och spännande resor som gällt. Det har gått bra för Sverige, det sa i alla fall Göran Persson i förra valrörelsen. Många vardagspolitiker har visserligen kämpat i kommuner och landsting för att rädda så mycket som möjligt av välfärdsystemen, och visst har det vuxit fram en alternativrörelse kring rättvisemärkt och ekologiskt, och visst köps …
Lite om Cogitos berättigande, 


