cogito

Regeringen Reinfeldt har en gyllene chans att visa sitt miljöansvar. Vågar man ta den?

I Stockholms utkant planeras en gigantisk trafikled. Regionen låses in i ett ännu starkare bilberoende genom nya exploateringar. Antalet resor ökar - koldioxidutsläppen väntas öka med 77 procent. Även andelen bilresor regionen väntas öka stort, från 39 till 50 procent! Om det nu finns någon bensin att tanka när leden öppnas.

Liksom den förra regeringen har borgarna pratat mycket om sitt engagemang för en hållbar utveckling. Ändå fortsätter man i gamla hjulspår för att inte störa “utvecklingen”. Det har kommit morötter som tilltalar de teknikfrälsta, t ex miljöbilspremier. Sådant som gör sig bra i media. Nu vet vi att de som haft råd att köpa sådana bilar lika gärna fyller tanken med bensin. Bra för Volvo och SAAB men inte för Sveriges miljö.

Så har det alltid varit. Gunnar Falkemark har på ett föredömligt sätt kartlagt hur Svenska Vägföreningen och andra organisationer envist och framgångsrikt lobbat för bilismen. Idag tycks Vägverket ha tagit på sig rollen som lobbyist.

Andra som jobbat i det tysta är cykeltrafikplanerarna i Stockholm. Envist har de slagits för att återerövra en del av gatuutrymmet för stadens bästa transportmedel. Cyklister gör ju även sig själva en tjänst för bättre hälsa. Stockholmarna har också belönat planerarna genom att fördubbla sitt cyklande. Cykeln är helt enkelt inget mossigt fattigmansfordon som bara stör bilismens naturliga framfart, som man såg saken på 60-talet.

Aktuell forskning visar också att det inte alls är så rationellt att välja bilen som planerarna inbillat sig. Väldigt många kunde lika gärna cykla eller åka kollektivt enligt SIFO. Men många, mest män, vet inte hur man åker kollektivt. Och vill inte pröva för att det känns omanligt. Man (män?) vill inte ge upp den fredade zonen som bilresan mellan jobbet och hemmet ger. De må värna om miljön men bilen är helig. De skriver på “bensinskatteupproret” utan att fundera på innehållet och konsekvenserna.

Därför krävs mod. En rättrådig regering måste visa vad den står för. Välja väg. Att bygga Förbifart Stockholm kostar mer än en miljon kronor per meter. Ett mastodontbygge på minst 25 miljarder kronor som ändå inte kommer att lösa trafikproblemen i Stockholm, det är alla inblandade överens om. Nya vägar alstrar ny trafik. Trängselproblemen måste lösas på andra sätt. När Carl Cederschiöld helt frankt deklarerar att “det är oundvikligt att bilresorna ökar då regionen växer” måste Reinfeldt sätta ner foten, även mot partikamrater, om han ska vara trovärdig. Om klimatmålet betyder något så måste bilresandet minska.

Miljödepartementet har i dagarna underkänt analyserna för Förbifart Stockholm. Vågar vi tro att det är första steget för att avskriva projektet? Tänk om regeringen i stället satsade på snabbspår i järnvägen - ett annat steg för bättre trafik. Man brukar tala om stig- eller spårbundna beslut som är låsta av de tidigare. Därför skulle det vara ett enormt viktigt vägval att bryta trenden. Att visa att den epok är över där bilismen självklart står för framsteg och utveckling. Inte skulle det göra alla svenskarna till tågälskare - SJ tycks göra det mesta fel just nu. Eller cykelfrälsta för den delen - det finns fortfarande moddiga vintrar (men varför inte återställa de krympta anslagen till cykelbanor i Stockholm också). Bilismen fixar inte transporterna i ett hållbart Sverige. Det är den signal som behövs idag. När får vi den?

Christer Sanne
goto.glocalnet.net/christersanne

Inlägget publicerades tisdag, 25 november 2008 kl 15:05: och sorterad till Allmänt. Du kan följa svaren via RSS 2.0 feed. Tråden är för tillfället stängd, men du kan länka tillbaks från din egen webbsida.